Jag läser om Norra Djurgårdsstaden i DN. Ett byggprojekt som på sikt ska bli 10 000 bostäder och 30 000 arbetsplatser. Det är glädjande att det byggs. Fler bostäder löser både samhälleliga problem och individuella problem. Stockholm får bättre möjligheter till utveckling och konkurrenskraft och individer får nånstans att bo helt enkelt. Det sägs att 200 000 står i bostadskö. Det är självklart svårt att veta hur många av dem som verkligen saknar bostad, men uppenbart är det att antalet lägenheter är för få.

Dagens dåligt fungerande bostadsmarknad gör det mindre attraktivt att bygga bostäder, men även om ett byggbolag vill bygga bostäder är de i händerna på politikers planerande. Detta planerande drar ut på tiden och även om politiker drev igenom Hammarby Sjöstad och nu Norra Djurgårdsstaden räcker inte bostäderna till. Bara om företagen själva får stå för planeringen kan de komma ikapp efterfrågan.

Dagens dåligt fungerande bostadsmarknad ger sämre bostäder. I Hammarby Sjöstad fick flera hus mögelsaneras redan innan någon flyttat in. I min lägenhet som var nybyggd när jag flyttade in fanns mängder av fel och slarv. Varför blir det så? Jo, incitamenten att bygga rätt blir självklart mindre om byggbolagen vet att de får alla lägenheter sålda. Det behövs ingen Anders Borg för att räkna ut att det är lätt att sälja lägenheter på en marknad med hämmat utbud.

En bekant på ett större bostadsbolag sa att ”Vi bygger snabbt och åtgärdar det vi får klagomål på. Det blir billigare så.” Inom vilka andra marknader kan man vara lika cynisk?

Dagens dåligt fungerande bostadsmarknad ökar risk för bostadsbubblor. Som bekant är vi mitt uppe i en finansiell kris som till stor del bygger på en amerikansk bostadsbubbla. Men  situationen har varit väldigt olika i olika delstater. I Kalifornien som har en mycket reglerad bostadspolitik och tillståndsprövning dubblades bostadspriserna på 4 år. Denna prisstegring är till stor del ett resultat av att utbudet hämmades.

I Texas, där regleringen i praktiken är obefintlig steg priserna med 7% under samma tid. Konsekvenserna av bubblan i Kalifornien är total katastrof för många människor. I Texas är problemen betydligt mindre.

I Nacka och andra närförorter är helt vanliga villor värderade till 6-8 miljoner. Folk blir miljonärer på att politiken hämmar bostadsutbudet. Det vore betydligt sundare om folk blev rika på arbete istället.

Idag står konstnären Anna Odell inför rätta (DN, Svd) för hennes konstprojekt ”Unknown, woman 2009-349701”

Många tycker att det är ett problem att utnyttja offentliga resurser och inte känns det bättre när man i dåligt skötta kommuner sparkar lärare och sjukvårdspersonal.

De allra största resurserna Odell har tagit i anspråk är dock varken själva konstprojektet eller de juridiska påföljderna utan hennes utbildning.

Att ha rätt till gratis utbildning på högskolenivå är för de allra flesta svenskar något helt naturligt. Men det som är gratis förvaltar man sämre än något som vore en investering.

En person som betalt sin utbildning själv skulle inte slentrianplugga, hon skulle vara mer motiverad och plugga hårdare. Och hon skulle definitivt välja en utbildning som ger jobb.

Idag finns massor med gratisutbildningar som inte leder till jobb. Dessa pengar skulle kunna användas bättre.

Vi var i Berlin häromdagen. När vi hade några timmar över promenerade vi bland annat en sträcka där Berlinmuren gick. Just nu pågår en utställning runt om i stan till minne av Berlinmurens fall. Även om man är teoretiskt medveten om mycket som hände där är det gripande att vara på platsen där det faktiskt hände. Ta del av fotografier och personliga vittnesbörd.

Jag kom att tänka på många historier min tysklärare berättade. Hur man i öst försökte kommunicera med omvärlden. Till exempel historien om hans brevvän som skrev till min tysklärare att om det inte låg ett hårstrå i kuvertet skulle det ha öppnats och tjuvlästs men varje gång låg det ett hårstrå i kuvertet. När de senare träffades berättade han att han aldrig la i något hårstrå.

Väl hemma från Berlin tittade jag på en del youtubeklipp. BBCs rapportering från Berlinmurens fall, men också privata skakiga vhs-inspelningar. Det är starka bilder.

Idag är förhållandena helt annorlunda. Mördarregimer finns fortfarande men de är färre. Att styra med järnhand är allt svårare för dagens videoinspelningar läggs upp på Youtube. Det är glädjande att se.

På senaste tiden har bloggen Sanningen måste fram omskrivits en hel del. Vid första anblicken kan den upplevas som seriös, men ganska snabbt borde de flesta förstå att det är helt och hållet fejk.

Tidningen Dagen kallar den ett PR-trick och Göran Hägglund kallar den ”vedervärdig”.

Upphovsmannen säger att det inte alls är en fråga om PR-trick. Men även om det inte ligger en PR-byrå bakom kan det ju vara PR, eller hur? Faktum är att äkta engagemang alltid är kraftfullt. Ingen PR-byrå hade kunnat göra denna blogg lika bra om inte någon besuttit just det engagemang som upphovsmannen har.

FRA-debatten drevs säkert med en del intressekapital, men gräsrötter gjorde jobbet. Likaså har nog Piratpartiet stöd av kommersiella intressen men fortfarande är det ett genuint engagemang som gör skillnaden.

Moderata ungdomsförbundet står för en hel del engagemang nu i valrörelsen. Vissa av deras youtube-filmer är hejdlöst dåliga, men deras genuina engagemang lyser igenom. Därför är ”dålig” kommunikation inte så illa.

Motsatsen finns också representerad i valrörelsen. Uppenbart dyra lösningar som lever sitt eget liv. Som kommunicerar något annat än den reella politiken och sitt partis medlemmar. Jag tror de flesta ser igenom det här. Helt krasst kan man inte köpa röster. Däremot kan äkta engagemang spridas. Som ett virus om det vill sig väl.

När Bowie fyllde 50 spelade han tillsammans med en del andra artister. Många år sedan, men Youtube fanns ju inte då.

Hallo Spaceboy spelades tillsammans med Dave Grohl på trummor, Foo Fighers trummis på trummor och Bowies trummis på trummor. Nördigt att gilla detta?

Percy Barnevik lämnar GMs styrelse. Det är antagligen trist för GM, men å andra sidan kanske de redan är dödsdömda.

TT drar upp Percys pension – igen. Fläskigt massa stålar som han delvis tvingades betala tillbaka. Wallenbergarna som fick inkassera dem hurrade får man anta.

Dock missar de att berätta om vad han gör nuförtiden.

Percys projekt Hand in Hand fokuserar på.
1. Ta barn ur arbete och sätta dem i skolan.
2. Hjälpa kvinnor att starta och driva företag.
3. Medborgarcenter med bibliotek och internetuppkopplade datorer.
4. Hälsoprojekt.
5. Miljöprojekt.

Eftersom Percy förmodligen gör detta för sin övertygelses skull är det inget han koketterar över. En doer, inte en talker. Kanske därför TT inte hänger med?

Jag uppskattar sällan TVs storsatsningar, och är TV4 inblandade blir det oftast plastigt och plumpt och därmed än mindre intressant.

Igår kom dock ett litet guldkorn. Dansen i följande klipp uppskattades av juryn, men lyssna på musiken och sången. Riktigt riktigt proffsigt!

DNs ledarredaktion verkar tro att USA för första gången har en kvinnlig utrikesminister.

Jag tror att USA-skeptiska DN i smyg hejade på McCain. Bara för att en McCainvinst skulle styrka deras fördom om USA – att det är rasistiskt. I Sverige, som är så bra, har vi ännu inte haft en kvinnlig statsminister, men det är ett mindre problem?

I söndags vaknade jag av att radion slagit igång. På en söndag vill jag oftast sova en stund till… Men precis när jag ska slå av radion påannonseras min vän Lotta Sjöström som jag såklart måste lyssna på. Lotta tituleras internationell fredsarbetare och har jobbat i Israel/Palestina, Sri Lanka och ska snart iväg till Georgien.

I programmet som heter vid dagens början berättar Lotta om en grupp Israeler och Palestinier som alla förlorat familjemedlemmar i mellanösternkonflikten. Man kan lätt tro att det föder bitterhet, men just dessa har kommit fram till att enda vägen framåt är att tro att de båda folken en dag kommer försonas.

Gruppens Palestinier tog sig till Israeliska sjukhus för att ge blod. Och Israelerna tog sig till Palestinska sjukhus för att göra det samma.

”Det rinner samma blod i våra ådror, blodet gör ingen skillnad på vilka etniska grupper vi säger oss tillhöra”.

Elände har alltid större nyhetsvärde och det är det vi matas med, men trots allt elände finns de starkaste och godaste människor mitt ibland det.

Lyssna på programmet >

Beroende på vilka nyheter man låter påverka en tenderar man att se positivt eller negativt på tillvaron. Alldeles uppenbart är negativa nyheter överrepresenterade i media. Trots detta har jag totalt sett alltid sett igenom enskilda nyheter och sett de stora förändringarna bakom, förändringar som totalt sett är väldigt positiva.

Boken Glädjerapporten tar upp världens positiva utveckling. Författaren anser att det är troligare att människor engagerar sig i världen om man ser att det som görs faktiskt fungerar. Jag tror det funkar bättre än alarmism i alla fall.

Världsbefolkningens medellivslängd är numera 68 år och därmed mer än dubbelt så hög som för hundra år sedan. Allt färre dör i krig. En miljard har fått tillgång till rent vatten de senaste 15 åren. Fler länder är demokratier och dödsstraffet har avskaffats i över 100 länder de senaste åren.

Det är uppfriskande att ta del av alla goda exempel, men författaren nämner inte fria marknader som en orsak till den positiva utvecklingen. Hans idéer för fortsatt utveckling håller inte särskilt bra heller. Men ändå är boken värd att nämnas, det är ju inte ofta böcker med denna vinkel ges ut.