Idag släpps Spotify! Tack vare en god vän har jag fått förmånen att vara betatestare under en längre tid och fått lyssna på och upptäcka ny musik. Att den nu blir tillgänglig för fler är glädjande.

Miljoner låtar ges tillgång till och det hela är 100% lagligt. Antingen får man finna sig i lite reklam eller så hostar man upp 99kr i månaden. När musik blir så här tillgänglig tror jag att fildelningen kommer minska drastiskt. Upphovsrättskramarna har klagat på utvecklingen under tio års tid, men de verkade aldrig tro att utveckling kan lösa deras problem. De distanserade sig från sina konsumenter istället för att försöka tillgodose deras behov.

Grundarna bakom Spotify har så vitt jag vet inte en bakgrund inom musik eller skivbolagsbranschen. Men så är det nog ofta. En bransch i förändring löser sällan sina egna problem, de är för låsta i gamla uppfattningar.

Välkommen Spotify. Ni kommer bli rika som troll. Och ni kommer vara värda varenda krona.

(Nu får ni fixa Spotify till bilstereon också)

Google fyller tio och firar med att publicera hela sin sökmotor som den såg ut för 7 år sedan. Även en hel del av sökresultaten finns lagrade.

Kul att återuppleva gamla webbplatser i det som måste vara största upphovsrättsbrottet på länge. Men jag har svårt att tro att någon är upprörd.

Jag hittade bland annat en del av mina depeche mode-bilder som (olovligt) publicerats.

Idag släpps Miljönytta, en webbplats som exemplifierar det miljöarbete svenska företag gör. Det händer väldigt mycket, och även om de nya trendiga cleantech-företagen får en del uppmärksamhet för sitt arbete kanske det allra mesta händer i de gamla företagen. Samma företag som förr bidrog till miljöproblem blir allt oftare en del av lösningen.

På webbplatsen kan man också nominera företag som man tycker gör ett bra miljöarbete, för att de sedan ska presenteras på webbplatsen.

Jag har i helgen varit på barnvälsignelse i en frikyrka. Att komma utifrån till ett subkulturellt sammanhang är alltid intressant. Extra intressant blir det när det talas om vikten att nå ut och att vara välkomnande men det bestående intrycket som gäst i en subkultur är verkligen just motsatsen. Man känner sig inte alls välkommen.

I morse på vägen till kontoret lyssnade jag på förra veckans Godmorgon Världen om hur antalet medlemmar i partier och föreningar stadigt sjunker.  Jag tror att det är av samma anledning som varför kyrkliga sammanhang sällan är välkomnande.

Partierna har satt sina kulturer för länge länge sedan. Att komma in som ny och försöka förändra det politiska arbetet är bara ett jobb för den som verkligen är beredd att jobba hårt, hårt och länge. Förnyelsen behövs, det tror jag alla är överrens om, men det politiska engagemang som faktiskt finns hos många ger allt mer sällan uttryck i de befintliga partierna.

Partierna måste låta sympatisörer skapa sina egna former att uttrycka sina idéer. Förmodligen riskerar man att ”fel” åsikter ges uttryck ibland, men det är bättre än att långsamt självdö.

I USA finns 1000 public service-kanaler som lever på frivilliga bidrag. Även bloggare, webbtjänster och mjukvara kan klara sig bra på bara donationer förutsatt att man levererar något av värde såklart.

Det är ett trevligt system som fungerar så länge man verkligen betalar en slant då en produkt eller tjänst faktiskt tillför ett värde. I USA fungerar det, men skulle det funka här? En stor skillnad är ju det svenska språkets begränsning i antal språkutövare. En frivillig public service-kanal förutsätter en stor publik.

Sen finns det det antagligen kulturella skillnader. Svenskar är antagligen mindre ansvarstagande än amerikaner i såna här sammanhang. Vi är vana med att saker sköter sig utan att man själv måste ta ansvar. Om allt mer blir gratis i framtiden, hur klarar Sverige då den omställningen?

I den nya skönare världen går det bara att vara framgångsrik genom att göra rätt. När ett företag agerar fel sprids det blixtsnabbt.

Idag ska jag vara en del av att sprida historien om ett företag som gjort fel en gång för mycket.

Jag har haft Tele2 sedan jag skaffade mobil. Det har funkat bra men i vintras bytte jag till fast prisabonnemang och fri surf. Hittills har jag inte fått en enda faktura utan fel varför jag varje gång måste ringa och reda ut det. Jag krävde två fria månader för varje gång jag ringde och de accepterade det. Samma fel på fakturorna återkom varför jag fått fler och fler gratismånader.

Idag fick jag ännu en faktura med samma fel som de två föregående och blir erbjuden 50kr i ersättning för detta. Samma fel som jag ringt om tre gånger. 50kr? Jag sa att jag inte kunde ha ett abonnemang som förutsatte att jag måste ringa till dem efter varje faktura. Då blev jag erbjuden att kopplas till uppsägningsavdelningen. Vilken service!

Jag vet inte hur mycket jag ringt för på 15 år, men det borde vara en ansenlig summa som tele2 borde värdera högre. Nu missar de en av sina trognaste kunder. Hejdå.

Jag råkade zappa förbi ”Rebel Billionaire” på tv8 häromdagen. Det är ett antal entreprenörer som utsätts för det ena och det andra varpå Richard Branson tillslut väljer ut en värdig vinnare.

Jag tror det var det näst sista avsnittet och det var en resume över hela säsongens program. Bland annat klädde Richard Branson ut sig till taxichaufför för att bedöma vilka av de tävlande som är trevlig mot någon som ”bara” är taxichaufför. Det är ett utmärkt test då man då och då stöter på personer som genom att fjäska för ”rätt” människor tror sig kunna göra karriär. Branson visar tydligt att det bara är den som är genuint trevlig som klarar sig i längden.

Att fjäska för ”rätt” personer är inte bara osympatiskt, det är ju också korkat. Vem kan veta vem som är ”rätt” egentligen?

Idag släpps Apples Iphone. Jag är inget stor fan av Apple, men om och om igen imponeras jag av deras affärsmässiga klarsynthet.

Bara ett fåtal av mobilanvändare förstår vad den egna telefonen har för funktioner och använder dem till fullo. Att då göra en snygg telefon utan lullull och ändå kunna tilltala 80% av konsumenterna känns ju rimligt. I synnerhet när de är den enda som tar den positionen. De andra slåss om de 10 nördigaste procenten.

Likaså var det när Mp3-spelarna kom. Medan de flesta försökte överträffa varandra i
nya funktioner släppte Apple en, tekniskt sett, ganska risig produkt. Men även här tilltalade de 80% av konsumenterna. Att de dessutom kallar sina produkter för något uttalbart istället för 7310i eller liknande ger dem ännu mer försprång.

Grattis Apple för välförtjänt framgång, men eftersom jag är bland de 10 nördigaste procenten kommer jag köpa en Samsung Omnia istället.

Piratpartiet arrangerade idag seminariet upphovsrätt eller medborgarrätt i en mysig men morgonkall trädgård. Piratpartiets få frågor är intressanta, men förutom sakkunskapen är de faktiskt inte så bra något annat. Det räcker inte med en rimlig åsikt, man måste också framställa ämnet på ett kommunikativt sätt. Det är ju ett ungt parti, och därför antagligen ett övergående problem.

Om Piratpartiet tycker att resultatet är viktigare än partipolitiken borde de ombilda sig till att istället vara en medlemsfinansierad lobbygrupp. Då kunde de aktivt lobba mot alla partier och lära dem ett och annat som de verkligen(!) behöver veta.

Att vara medlem i ett parti är samtidigt att aktivt exkludera andra partier. Däremot kan man vara med i många medlemsorganisationer. Jag tror att piratlobbyisterna skulle kunna mångdubbla sitt medlemsantal om de var en medlemsförening istället.