Jag har i helgen varit på barnvälsignelse i en frikyrka. Att komma utifrån till ett subkulturellt sammanhang är alltid intressant. Extra intressant blir det när det talas om vikten att nå ut och att vara välkomnande men det bestående intrycket som gäst i en subkultur är verkligen just motsatsen. Man känner sig inte alls välkommen.
I morse på vägen till kontoret lyssnade jag på förra veckans Godmorgon Världen om hur antalet medlemmar i partier och föreningar stadigt sjunker. Jag tror att det är av samma anledning som varför kyrkliga sammanhang sällan är välkomnande.
Partierna har satt sina kulturer för länge länge sedan. Att komma in som ny och försöka förändra det politiska arbetet är bara ett jobb för den som verkligen är beredd att jobba hårt, hårt och länge. Förnyelsen behövs, det tror jag alla är överrens om, men det politiska engagemang som faktiskt finns hos många ger allt mer sällan uttryck i de befintliga partierna.
Partierna måste låta sympatisörer skapa sina egna former att uttrycka sina idéer. Förmodligen riskerar man att ”fel” åsikter ges uttryck ibland, men det är bättre än att långsamt självdö.
