I USA finns 1000 public service-kanaler som lever på frivilliga bidrag. Även bloggare, webbtjänster och mjukvara kan klara sig bra på bara donationer förutsatt att man levererar något av värde såklart.
Det är ett trevligt system som fungerar så länge man verkligen betalar en slant då en produkt eller tjänst faktiskt tillför ett värde. I USA fungerar det, men skulle det funka här? En stor skillnad är ju det svenska språkets begränsning i antal språkutövare. En frivillig public service-kanal förutsätter en stor publik.
Sen finns det det antagligen kulturella skillnader. Svenskar är antagligen mindre ansvarstagande än amerikaner i såna här sammanhang. Vi är vana med att saker sköter sig utan att man själv måste ta ansvar. Om allt mer blir gratis i framtiden, hur klarar Sverige då den omställningen?
