Fick en förfrågan från en högstadieelev som ”hade i uppgift att kontakta någon som vet mycket om klimat/miljö och ta reda på vad hen tror om framtiden när det gäller transporter, uppvärmning och elproduktion.”

Jag svarade naturligtvis, men uppgiften kanske i själva verket var att han skulle skriva om vad HAN tror om framtiden. Well, isf har jag gjort hans jobb väldigt enkelt. (Han kommer gå långt)

Här är hans skolarbete:

Framtidens transporter kommer gå på olika biobränslen, batteri eller vätgas tror jag.

Det går åt en hel del energi för uppvärmning idag. Vi isolerar hus allt bättre och kommer fortsätta göra det. Därmed minskar läckage av värme. Men det finns mycket att göra för att uppvärmningen ska bli smartare. På miljönytta finns tex en artikel om en uppvärmningsteknik som tar hänsyn till väderprognoser och inte bara påverkas av rådande temperatur. Det finns också system som tar hänsyn till vind- och solförhållanden och på så vis kan värma energieffektivt.

Elproduktion är svårare. Det finns många miljövänliga sätt att producera el, men kostnaden måste vägas in. Stora delar av världen är fattig och behöver billig energi för att lyftas ur fattigdom. Utmaningen är att göra energi miljövänlig OCH billig. Jag tror inte att politiker bör bestämma vilka kraftslag som ska användas. Alla kraftslag bör få chansen att utvecklas på en fri marknad så länge kraftföretagen betalar för sina utsläpp och kan garantera en hög säkerhet.

De miljöbeslut som ska tas på individuell nivå i framtiden är förhoppningsvis inga alls. Varor och tjänster blir allt mer energieffektiva och miljövänliga. Förhoppningsvis håller trenden i sig och det kommer vara mycket enkelt för allmänheten att välja det som är bra – för det finns inget dåligt.

Miljön är ett delat ansvar och om vi sänker utsläpp här, men de höjs någon annanstans är inte mycket vunnet. Vi bör få till utsläppshandelssystem på så hög nivå som möjligt, gärna globalt. Om det kostar att släppa ut finns incitament att släppa ut mindre. Det är enkelt i teorin, men politiker har svårt att samarbeta så några globala avtal kommer vi inte se på flera år.

Så länge inga bindande avtal finns kan vi glädja oss åt att företag utvecklar modern teknik med mindre miljöpåverkan och att utsläppen per person i världen faktiskt går ner. Det leder oss inte i mål snabbt, men det är åtminstone i rätt riktning.

Jag fick höra på en lunch av en allmänborgerlig häromdagen att SD har rätt i att integrationen fungerar dåligt. Det är definitivt sant om man tänker de senaste 40 åren som helhet, men i artikeln Billströms testamente läser jag detta:

”under Tobias Billströms åtta år som migrationsminister fick omkring 167 000 flyktingar och anhöriga uppehållstillstånd i Sverige.” 

Under samma åtta år har sysselsättningen bland utrikes födda ökat med 300 000 personer. I denna siffra räknas förvisso fler än flyktingar, exempelvis arbetskraftsinvandrare, men totalt sett måste det ju betraktas som väl godkänt?

Oavsett vilket finns det så klart mer att göra.

Och så är jag då i Hongkong. Första känslan var att det här är som New York. Tätare bebyggelse än i Kina och mer historia på nacken. Det märks att detta inte är en ny stad. Befolkningen består förstås av kineser till största delen, men jag trodde att det skulle vara större andel från annat håll. Visst ser man en del européer (främst britter antar jag), indier, filippinare men de är färre än jag trodde. Nästan alla pratar engelska iaf. Det gör allt mycket enklare.

Det stället jag skulle bo på hade nåt problem med vattnet varför jag fick bo på ett guesthouse första nätterna. Det låg utmärkt till, men i övrigt var det mycket litet och sunkigt. Jag vet ju inte på förhand vad man kan räkna med för pengarna så det känns inte som det är läge att berätta om svensk standard eller förvänta sig det. Hongkong är oerhört tätbefolkat och plats är dyrbart. Jag har sett bostadsannonser. En schysst lägenhet kan kosta 50-100 000 i månaden. Det förklarar tydligt varför man kan få ut pengar även för sådant som är i sunkigt skick.

Efter några dagar fick jag flytta till det ställe som var tänkt från början. Det är större och fräschare, men hey, sängen var bedrövlig. Jag sov inte så bra första natten och gick direkt på morgonen och köpte en madrass på IKEA. My Saviour.

Skolan ligger fyra stationer bort. Själva tunnelbaneresan tar bara åtta minuter, men det tar ganska många minuter bara att ta sig ner till och upp från tunnelbanan. Mycket fin tunnelbana som drivs av samma bolag som driver Stockholms tunnelbana sedan ett år eller nåt. Tåget kommer varje-varannan minut. Det är mycket folk, men det är bra luftkonditionering så det känns inte instängt.

Jag har 3,5h grupplektion varje dag. Två lärare är mycket bra, den sista är det inte. Om det inte bättrar sig ska jag be att få omorganisera på nåt vis. Utöver detta har jag privatlektioner. Dessa är mycket givande. Jag kan ställa vilka frågor som helst och själv bestämma ambitionsnivån. Första läxan gjorde jag överambitiöst varför jag nu får massor med läxor. Det är förstås bra, men det fyller verkligen mina dagar.

Utöver skolan har jag lite jobb att sköta, men jag skulle vilja hinna göra mer. Det är en del som tar tid här. Jag måste hitta bra ställen att käka på, hitta tvättservice, köpa vatten, hitta hem (ja det är inte så lätt…). Men det där är initiala grejer som börjar funka nu.

Jag har promenerat hem från skolan några kvällar. Det är inte så långt fågelvägen, men denna stad är verkligen inte lätt att hitta i. Bilvägar är prioriterade på markplan. Över dessa finns walkways som jag går på, men de går verkligen bara här och där, genom hus, varuhus och i nya riktningar.

Förra helgen hann jag också med två långpromenader. En i stan österut (lite gps-fel på den dock) och en upp på peaken och ner igen.

De har gott om skräddare här. Det passar ju bra eftersom mina kostymer hemma inte passar mig längre. Jag hittade en som verkade vara bra på skräddandet och de hade fina tyger. Däremot kan man inte räkna med att de gillar Tiger, Filippa K och Johan Lindeberg så man får styra upp lite. Har varit på måtttagning och första provning och det verkar lovande.

Nu fredagskväll. Det blir tidig sänggång och imorrn ut på nån ö tror jag.

Fler bilder >

Well, nu är jag i Hongkong, men först ska jag rapportera om resten av Kinatrippen.

Jag sov i Peking tre nätter. Sista dagen hade jag ett ev. fotouppdrag varför jag höll mig kvar. Det blev dock inget med det och det var nog lika bra när jag tänker efter. Från Pekings södra station tog jag ett bullet train til Tianjin. Resan motsvarar ungefär Stockholm-Västerås, men det tog bara en dryg halvtimme. Tågen gick flera gånger i timmen så det var bara att köpa en biljett och hoppa på. Enklast är att köpa biljett i automater då man kan välja engelsk meny, men på snabbtågen måste man legitimera sig och maskinen kunde inte tolka mitt pass. Därför fick jag jag gå till en vanlig biljettlucka. Få förstår engelska, men kvinnan i luckan gav mig iaf rätt biljett.

Väl i Tianjin står hundratals taxibilar och väntar på oss som kommer. Bara att hoppa på en och försöka förklara var jag vill åka. I Peking kunde få engelska, men i Tianjin fick jag känslan att de knappt visste att det fanns nåt som hette engelska vilket gjorde att kartan från hotellbokningen var enda kommunikationsmedlet jag kunde använda. Det gick ju bra. Jag hamnade precis rätt enligt kartan. Tyvärr är hotels.com lite geografiskt utmanade varför kartan inte stämde (sedan dess använder jag booking.com). Utan uppkoppling till Google Maps var det svårt att ta reda på var jag skulle. Det blev en promenad i värmen, men tillslut hittade jag ett trådlöst nätverk som hjälpte mig att hitta min egen position och dit jag skulle.

Tianjin är en mycket stor stad. På många sätt lik de andra kinesiska städerna jag varit i. Mycket moppar, mycket fina bilar, varuhus, 7/11, KFC, H&M. Jag hann promenera runt en del. Bland annat längs floden där folk simmade. Jag vet inte hur rent vattnet är, men jag tror nog att det inte kan räknas som särskilt hälsosamt.

Kvällens middag blev en angus-T-benstek (Det passade bra som firande av nomineringen av Annie någon timme innan). Överlag finns det mycket bra mat här. Det som består av dyrare råvaror tex anguskött är förstås dyrare, men det finns iaf. Hemma är det oftast kött som kött. Jag var på en tysk restaurang i Peking som hade sjukt bra mat. Genuint tyskt och mycket vällagat. Bättre än jag ätit i Berlin.

Det blev bara en natt Tianjin. Sedan tåg vidare till Shanghai. 113mil på 4,5 timmar och då var det ändå massa stopp på vägen. Tianjins västra tågstation finns på bild här. Sjukt stor, men inte mycket folk när jag var där.

Väl i Shanghai tog jag tunnelbanan till hotellet. Jag åkte aldrig tunnelbana när jag var i Shanghai 2007. Det är väldigt billigt (och enkelt då vi hade en som kunde kinesiska i sällskapet) att åka taxi varför vi valde det, men det är kul att se tunnelbanan. Både Pekings, Tianjins och Shanghais tunnelbana är superfräscha. Luftkonditionerade och rena. Man kan stå utan att hålla i sig utan problem då tågen går så mjukt. Jag kommer ihåg när jag var yngre och försökte göra det i gamla tunnelbanan hemma. Det var i princip omöjligt. I nya vagnarna är det lättare, men fortfarande svårt.

Hotellet låg i French Concession. Det visste jag inte innan, men jag kände igen mig direkt. Jag var ju där 2007. Jag kom fram på kvällen och ville åka ner till The Bund och titta på Pudong på andra sidan vattnet. Det är en mäktig syn och en perfekt första aktivitet. Taxichauffören körde mig dock i en tunnel över till Pudong till ett hotell där. Jag vet inte hur han lyckades tolka det så, men jag hoppade av där och kollade läget.

Dagen efter gjorde jag ett nytt försök. Jag promenerade hela vägen från French Concession ner till The Bund och kom dit lagom när det började skymma. Det är flera nya hus 2011 jämfört med 2007. Och promenerade hela vägen tillbaka.

Det har hänt en del sedan 2007. Då upplevde jag att en del verkade leva i samma standard som jag. Nu är de en majoritet. De har fina kläder, Iphones, åker i fina bilar och handlar i stora varuhus. Visst ser inte hela Kina ut så, men det är en snabb utveckling och flera städer är på många sätt förbi oss.

Därefter tåg vidare till Hangzhou. (Facebook komprimerar bilderna väldigt fult. Det är ju synd när bilderna är så skarpa och fina egentligen…) Hangzhou har jag också varit i förut. Jag har förstått att Hangzhou räknats som en rik stad, och visst ser man Rolls-Roycebutiker och Tag Heuerbutiker, men det gör man ju i alla stora städer. Faktum är att jag tror att Hangzhou sjangserar jämfört med andra Kinesiska städer. I praktiken betyder det förstås inte en försämring – bara långsammare förbättring än andra städer.

I Hangzhou promenerade jag runt en sjö. Det var en mycket fin promenadväg.

Planen var att åka vidare med tåg hela vägen till Hongkong, men det var lite oklart hur man skulle åka. Det fanns dels ett tåg som skulle ta 19 timmar. Det låter inte så lockande. Skulle jag åka snabbare skulle jag tvingas byta på minst ett ställe och det var klurigt att hitta anslutningstidtabeller och prisuppgifter. Därför blev det en extra dag i fina Hangzhou och därefter flyg till Hongkong.

Fler bilder >

Vaknade ganska tidigt av väckarklockan, men eftersom kroppen tyckte det var mitt i natten tog det en stund att masa sig ur sängen. Tog en dubbel espresso på ett ställe som heter SPR Coffee. Det är i det närmaste på pricken likt Starbucks. Lika gott kaffe också.

Jag hade med mig en morgontidning som jag fått till rummet. Det är skillnad i nyhetsvärdering här och där. Generellt kan jag säga att det är mer upplyftande att läsa en tidning här. Bland annat läste jag en artikel om goda synergier mellan Kinas kapital och Sydsudans olja. Ingen svensk tidning hade vinklat så. De hade letat efter första bästa person att tycka synd om och därefter gjort ett snyftreportage som vältrar sig i elände. Visst finns det elände, men måste man verkligen blunda för det som är positivt?

En annan artikel handlade om BYD som var ett batteriföretag, men 2003 började utveckla elbilar. De hade elbilar på marknaden 2006 och de har sålt 500 000 st. senaste året. Deras förhoppning var att sälja 800 000 bilar varför de bara visar blygsam vinst jämfört med året innan. Men de går alltså fortfarande plus trots att marknaden som de säger ännu inte är mogna för elbilar. Analytiker menar att de måste börja bygga bilar med förbränningsmotorer för att göra bättre business. Det låter såklart tokigt. Hoppas efterfrågan kommer…

Mycket av del som jag tilltalas av med Östasien är just detta att det finns en positiv syn på utveckling. Givetvis har de en del elände kvar. En del bor ruffigt, jag har sett ett par tiggare och well, de har inte rösträtt. Men jag upplever att folk som lever mitt i snabb utveckling också har lättare att omfamna den. Jag tror Sverige hade samma feeling på 60-talet. Allt blev snabbt bättre och folk var stolta över Sverige. Det var givetvis inte bättre då än nu, men förbättringen går numera långsammare och vips ser man den inte trots att det mesta blivit sjukt mycket bättre bara sedan jag föddes.

Kina lär fortsätta utvecklas snabbt ett bra tag till (trots att de inte haft lågkonjunktur på närmare 30 år). Jag hoppas givetvis på demokrati också, men det kan vara betydligt klurigare än exemplena i Mellanöstern.

Frukost/lunch blev dumplings och anka. Mycket vällagat för 25kr.

Och så till Costa Coffee för mer kaffe och uppkoppling. Lade upp nyhetslänkar på en viss persons webb. Det skrivs en hel del, men senaste dagarna har det varit lite lite lugnare, men det tog ändå en timme. På stereon loopade de samma låt och efter 30 minuter kunde jag mha google translate påpeka detta.

Jobbade ett par timmar från rummet och tog sedan tunnelbanan till himmelska fridens torg. Det kostade två kronor. Trångt och varmt.

Själva torget fick man inte vara på av ”security reasons” efter ett visst klockslag så det förklarar varför jag var den enda som gick i ena riktningen, och hundratals i andra. Promenerade i hotellets riktning, men tänkte hoppa på tunnelbanan eller en taxi senare. Kom till en stor affärsgata med ljus överallt och små gränder med marknadsstånd. Jag gillar ju att promenera och började plötsligt känna igen mig vilket fick mig att gå hela vägen hem. Dock blev det stopp för utmärkt tysk husmanskost på vägen.

Det känns bättre att vara här idag. 🙂

Jag kom med flyget kl 5 på morgonen. Eftersom jag inte sover särskilt väl på flygplan var jag såklart lite trött men inbillade mig att jag skulle kunna hålla mig vaken hela dagen. Jag hade inte bråttom och tänkte därför ta tåget, men det började gå först halvsju så det blev taxi istället. Väl på hotellet fick jag mitt rum på direkten och behövde inte vänta till kl 3 eller vad det nu brukar vara. Det var skönt. Då kunde jag blaska av mig en aning och lämna väskan.

Jag tog med kameran och promenerade i närheten, kollade på alla hus och folk. Jag var i en park där folk spelade spel, Qui Gongade och några hade egna instrument och lirade. Söndagsnöje för kineser. Eller vissa av dem iaf. Jag hoppade in i en taxi och åkte till den förbjudna staden. Det var ganska mycket folk så jag gick inte in, men jag promenerade runt där en del och åkte sen tillbaka till hotellet. Och somnade.

Ett par timmar senare var jag ganska groggy, men tvingade mig upp för att hålla hyfsad ordning på dygnet. Och ut igen. Nu till en liten sjö som heter HouHai där folk glider runt i hyrda båtar. Runtom är det fullt av restauranger varav flera av dem hade egna band eller trubadurer. Valde att äta burgare på ett ställe där. Mycket gott.

Därefter till hotellet eller snarare mittemot hotellet där jag fick välbehövlig fotmassage innan sovdags.

Större delen av dagen funderade jag på hur jag kunde vara så dum att åka iväg så länge. Visst det ÄR väldigt kul att se nåt nytt, men hur kul kan det vara i en månad?…

I Sverige kritiseras ofta de höga VD-lönerna med ett rättviseperspektiv.

Jag tror att vissa VDar är så viktiga för deras bolag att hela företaget hänger på denna duktige VD. Värdet att lyckas få ett bolag att överleva en kritisk period, att slippa göra hela arbetsstyrkan arbetslös och hålla aktieägare något så när lugna är oerhört. Med det perspektivet är nog många gravt underbetalda.

Ett väldig illustrativt exempel är Steve Jobs. Det sägs att han har en dollar i årslön, men med tanke på hur hans aktieportfölj växer bör han ha väldigt gott om stålar ändå.

Apples totala börsvärde var igår ca 400 miljarder dollar. Steve Jobs meddelar att han hoppar av som VD. Kursen dyker 7% efter beskedet. Kan man då anse att marknaden har gjort en värdering av Steve Jobs värde för Apple?

28 miljarder dollar!