Publik Service har tagit det lite lungt under våren men är nu tillbaka i ny lokal. Numera huserar vi på Street vid hornstull och kommer imorgon tisdagen 13/5 kl 18:00 debattera fildelning och upphovsrätt med Karl Sigfrid (m) och Martin Andreasson (fp).

Frågan om fildelning berör mig mycket. Jag är stor kulturkonsument och vill gärna betala för mig. Dock tycker jag att kulturmarknaden fungerar dåligt och inte gör sitt bästa för att förtjäna mina pengar. I debatten väljer jag inte sida, men jag hoppas vi kommer närmare en lösning.

Moderator för kvällen är journalisten Nicklas Mattsson med bakgrund från Jarowski och Internetworld. Redan -98 ställde han sig frågande till hur upphovsrätten kommer överleva de tekniska förändringarna. Medvetenheten fanns således redan då, men politiskt sett har inget hänt…

Läs mer på http://www.publikservice.se/ hos Johan och på Facebook.

Den svenska politiken styrs alldeles för mycket av partiprestige och en ovilja att säga obekväma saker. Alltför sällan är debatten konstruktiv.

Då är det bra att det finns tankesmedjor som vågar utmana normer utan att riskera sina röster.

Nu har Centerpartiet tagit ett mycket konstruktivt initiativ, den så kallade framtidsdialogen. Här öppnas upp för en dialog mellan väljare och politiker på ett berömvärt sätt. Dock kvarstår ju frågan vad det verkligen leder till.

Jag har i alla fall redan tyckt till på webbplatsen om hur man kan få fler ungdomar i arbete. Jag kommer fortsätta tycka till och jag förväntar mig respons. Bara då kan politiken verkligen utvecklas.

Läs mer: SvD, Federley, PL&C, Miljödebatt, Annie, Magnus.

Centerpartiet vill höja studiebidraget.

I Finland är studiebidraget högre än i Sverige, inte mycket högre men tillräckligt högt för att den som lever väldigt billigt klarar sig på enbart bidrag. Många jobbar också extra för att dryga ut kassan medan ett mindre fåtal utnyttjar möjligheten att låna pengar från oberoende banker. Konkurrensutsatta banker sköter så klart jobbet bättre än CSN.

Skillnaden mellan finska och svenska studenter är att de senare snabbt kommer i beroendeställning medan finnarna själv styr sin tillvaro. Det ligger nära till hands att tro att det svenska studiesystemet ser ut som det gör för personer i beroendeställning tenderar att vara mer vänster.

En höjning av studiebidraget, skrotat fribelopp och att bankerna sköter studielånen skulle ge friare och mindre beroende studenter.

Igår hade jag nöjet att åka på äventyr i förorten. Först Järva Krog för att hämta upp en kollega som tillfälligt sitter på ett stort byggbolag där. Sedan vidare till Kista för att besöka ett dataföretag.

Hade Stockholm inte varit en europeisk stad hade med all säkerhet båda dessa företag huserat i skyskrapor mitt i stan. Men, det är skattemässigt dyrt att bygga högt, det är svårt att få bygglov och befintliga lokaler är för små eller dåligt anpassade. Klart man flyttar till förorten då. (I Kista ser husen till och med ut som skyskrapor. De är bara 30 våningar för låga)

Att pendla kommunalt till dessa jobbförorter tar ofta betydligt längre tid än att köra bil. Således åker tiotusentals personer bil till sina jobb istället. Det ger infrastrukturkostnader, miljöpåverkan och tidsförluster som hade undvikits om de jobbade i stan.

Jag föreslår att vi lägger ner Kista och flyttar hela konkarongen till området mellan Centralen och Tomteboda. Hit är det lätt att pendla kommunalt. Alla hus bör vara minst 30 våningar.

Jag är ingen anhängare av generell övervakning. De allra allra flesta sköter sig utmärkt och ska inte behöva oroa sig över att ens privatliv blir något annat än privat. De flesta har inget att dölja och de flesta är så ointressanta att ingen är intresserad av privata detaljer, men oavsett detta vill man veta att man är ifred.

Så fort informationen finns lagrad går den att köpa. Det är inte lagligt såklart, men jag vet att det händer. En vän beställde en bakgrundskoll på en amerikansk affärskontakt och fick tillbaka långt mer än han räknat med. Bland annat vilka webbplatser han besöker. Vem som säljer denna information vet jag inte dock. ISP:n? NSA?

Mer specifik övervakning är däremot mycket motiverat i vissa fall. Vi har alla hört den tragiska historien om Engla. Förbrytaren har efter flera övergrepp suttit inne men det har uppenbarligen inte hjälpt. Denna 42-åring borde dömts till att ständigt bära en sändare fastlåst på sin kropp. I den mån han rör sig på för honom olämpliga platser kan en signal om detta skickas till en övervakare som vidare kan följa upp vad som händer tex genom att avlyssna miljön med hjälp av sändaren. Likaså skulle sändaren kunna avlyssna alla ljud över 90Db. Då sändaren registrerar positioner kan den även vara ett alibi om ett brott begås på annan plats, eller en bra bevisning om personen trots denna kunnat begå ett brott.

Skulle det vara värdigt? Nej, men alternativet är långt mer ovärdigt.

Som liberal är jag frihetskämpe, men frihet utan ansvar finns inte. Den som inte tar ansvar kan därför inte ha frihet.

Det finns inga rimliga argument för monarki, men det är samtidigt en icke-fråga. Kungahuset lever på kaffepengar i sammanhanget och kanske dessutom levererar något för detta. AMS däremot kostar 60 miljarder och levererar inget resultat överhuvudtaget.

Men. Hade vi republik, vem skulle då vara president?

Mitt förslag är Leif Johansson.

Leif Johansson är VD för Volvo, ett av Sveriges viktigaste företag som han sköter med den äran. Medan många från den gamla industrin försöker förneka och motarbeta utveckling anpassar sig Volvo till den och driver en miljöutveckling som kommer göra Volvo till vinnare i framtiden. Det är kanske Sveriges viktigaste miljöarbete, ändå är det inget som Leif Johansson moraliserar kring eller koketterar över. Han gör bara jobbet helt enkelt.

Leif är civilingenjör och därmed mer välutbildad än de flesta politiker. Han har erfarenhet från att leda stora bolag framgångsrikt. Han är engagerad i samhällsfrågor såsom miljöfrågor, infrastruktur och hälsa i arbetslivet. Därtill har han ett stort internationellt nätverk.

Lyssna på P1:s lördagsintervju från förra året med Leif Johansson.

Fler kandidater?

Politiken har en beklämmande baksida. Så fort man sätter en politiker på ett uppdrag så klurar de ut idéer som lägger sig i var och ens vardag. Det är i allra högsta grad välmenat, men konsekvensen blir tyvärr sällan bra.

De liberala krafterna i svensk politik talar ofta om att den enskilde ska ansvara mer själv, men ”liberala” folkpartiet är både nu och då inne och vill reglera alltifrån kulturkanon, obligatoriska gyn-kollar, mobilprat i bilen till antal barn i förskolan.

Hoppet står hos Centerpartiet. Men även de rör till det ibland. Nu föreslår näringsdepartementet körkort på sjön. Det är dumt, kostsamt och kommer inte att öka säkerheten. En klar konsekvens kommer att vara att färre kör båt och får chans att uppleva de fina marina miljöerna. Kör färre båt blir det såklart färre olyckor. Men med det argumentet borde vi aldrig lämna sängen.

David Eberhard och senare Svenskt Näringsliv har uppmärksammat att man i vissa tyska och belgiska städer tagit bort mer eller mindre alla trafikregler. Med färre regler tvingas man visa mer hänsyn och se sin plats i trafiken snarare än att blint hålla sig statiska regler. Antalet olyckor har minskat drastiskt.

Det är i dagens regelstyrda samhälle viktigare att följa hastighetsbegränsningarna än att köra trafiksäkert. Reglerna gör oss till inte tänkande. Reglerna förstör det goda omdöme, den omtanke och det ansvarstagande vi bär med oss.

Så länge vi litar på vårt goda omdöme, tar ansvar för oss själva och vår roll i ett större sammanhang gör vi rätt! Det borde politiker lita på.

I Skellefteå kommun bor 35000 personer. Antagligen gillar man hockey? Jag vet inte så noga, men en sak har jag åtminstone lärt mig. Skellefteå kommun är Sveriges rikaste med tillgångar på nästan 10 miljarder! Uppdelat per kommuninvånare blir det hela 280 000 kronor.

I Expressen, Di och Norran skrivs om detta och i Norran diskuteras likväl vad man borde göra med all deg. Som elproducerande kommun tycker många att elpriset borde sänkas. Några andra tycker man ska prioritera skolan. Ytterligare någon annan drar till med vård, skola, omsorg. Någon annan vill ha amningsrum i centrum och en scen på torget för olika aktiviteter. Vägbelysning, kollektivtrafik, sänkta hyror, höghus och så vidare.

Det är symptomatiskt och sorgligt att Skellefteborna eller andra svenskar för den delen inte tycker att sänka skatten ens är ett alternativ. Det är alltid en överhet som är ansvarig.

Skellefteborna betalar närmare 33% i skatt. Klart över Sveriges medel. Kommunen styrs av Socialdemokrater sedan 70 år. De skulle lätt kunna sänka skatten rejält, men på bekostnaden av att invånarna blir mindre beroende av dem. Det vill man ju inte riskera. Makten framför allt!

Att finkulturen föraktar fulkulturen är tröttsamt men något man får acceptera. När finkulturen som ofta är fallet i Sverige finansieras av ofrivilliga bidrag från skattebetalare och fulkultursföraktet fortgår har man gått långt över gränsen.

Lena Endré intervjuas i senaste Fokus där hon allvarligt aspirerar på kulturfascisttopplistan.

”Jag blir så jävla upprörd när jag tänker på att kultur knappt ingår i skolundervisningen längre ”

”Det har aldrig varit så mycket svenska filmer som på Berlinalen i år. Ändå är det nästan inga svenska journalister här, de är alla hemma och bevakar melodifestivalen, som anses mycket viktigare. Det är skrämmande.”

Att svenskarna är större kulturkonsumenter än någonsin är tydligen ointressant. Det är ju inte fiiin kultur de konsumerar. Att Lena Endre levt på skattebetalarnas pengar i 20 år är heller inget hon tackar för.

Till syvende och sist är det bara en fråga om människoförakt. Människorna är för dumma för sitt eget bästa. Men Lena Endre vet bättre.

Stim har grävt upp sitt huvud ur jorden.

Nätverken för att sprida musik finns redan. Problemet är att ingen kan göra rätt för sig, även om man skulle vilja. De lagliga alternativ som finns är dåliga och inkompatibla. Nu föreslår Stim att man ska betala en frivillig avgift för att få rätten att ladda ner upphovsrättskyddad musik. Idén är så enkel och så enkel att implementera att det borde gjorts för många år sedan. Tänk att med sitt kreditkort betala en avgift på stim.se. Antingen för en månad eller löpande.

Problemet är att skivbolagen tycker så synd om sig själva och de kommer inte vilja släppa sin stora del av kakan de fått förut. Det lär dra ut på processtiden. I framtiden är de förmodligen helt onödiga, men de kommer de ju inte acceptera.

Publiken vill göra rätt för sig. Vi hade gjort det för många år sedan om vi bara fått chansen.