Idén med rättvisemärkt är god liksom svenskt bistånd på sjuttiotalet. Svenskt bistånd gick ut på att vi trodde vi levde i den bästa av världar och man lade pengar på att försöka bygga upp liknande system i afrikanska länder. Det gick inte så bra. Bara för att en sak fungerade här då behöver det inte vara rätt i en helt annan kultur. Det behövs ett folkligt stöd och förtroende, hur får man det för ett system som pådyvlats uppifrån?

Samma sak är det med rättvisemärkt. Det är ett system som skapats av marknadsskeptiker för deras eget samvetes skull.

Bönder i sydamerika tar del av ett system som ser bra ut på pappret. Tyvärr missar man marknadsekonomins allra största fördel – en naturlig utveckling! Marknadsekonomin utvecklar ekonomier och folk över världen snabbare än nånsin. Bönder i sydamerika tar också del av denna utveckling, men marknadsskeptikerna tycker inte att det går fort nog och hittar på en egen modell. Problemet är att deras modell inte kan garantera utveckling. Böndernas öde hamnar i händerna på en marknadsskeptisk organisation när de själva borde styra sitt eget öde.

Rättvisemärkt befäster globala inkomstskillnader – marknadsekonomi jämnar ut dem.