Har precis läst ett reportage i Aftonbladet om familjen som downshiftar för att få mer tid. Det är med kluvenhet jag läser.
Å ena sidan är människorna sina egna och ska inte förväntas göra något mot sin vilja.
Å andra sidan, och det har nog med tonen i artikeln att göra, så tycker jag det är allas ansvar att jobba. Artikeln får familjen att framstå som ett föredöme, men om alla skulle varva ner skulle vi få lägre tillväxt och därmed mindre resurser till välfärden.
Dessutom har vi förmånen att jobba i ett land där vårt arbete är mycket värt. En tusing extra i plånboken efter skatt räcker för att hålla fem föräldralösa barn med bostad, mat och utbildning i ett utvecklingsland.
Att glorifiera downshiftare är att att bromsa världens viktiga utveckling. Att glorifiera arbete är att skynda på världens utveckling. Framtiden kommer inte fort nog, det finns fortfarande en miljard människor som lever på mindre än en dollar om dagen!
För mig låter det läskigt att folket ska arbeta för att skynda på världens utveckling. Jag tycker att folk bör arbeta för sin egen och sina närmstas skull och inte för kollektivets välgång.
Om jag har missförstått dig är det inte konstigt, från alliansens håll hör man ibland att det ska vara en skyldighet att arbeta. Det är en förskräcklig tanke som får mig att starkt tvivla på att alliansen värnar om folks frihet.
Människan är sin egen och är inte skyldig någon annan något. Ingen är tvungen att jobba för ”a greater good”. Men likväl tycker jag personligen att det är tråkigt att människor inte ser arbetet som det värde det faktiskt är, både personligen och samhälleligt.
Men det kanske är svårt att hålla igång arbetsmoralen när 2/3 av ens stålar går i skatt och bara 1/3 av det går till något värdefullt.
Att Alliansen säger att man ska arbeta är ju ett försök till värderingsskifte, då alltför många inte tycker det är ett problem att de lever på andras pengar.