Att diskutera konst och vad som anses vara konst har gjorts till leda. Men jag tror man har nått en diplomatisk hållning där man helt enkelt inser att man inte kommer överrens och därför lämnar debatten därhän.
Jag har nu en definition som jag tror är ny, i alla fall är den det för mig. Det handlar om att ta konsekvensen av sin konst.
Jag anser att konst är mycket viktigt och den breddar och inspirerar både konstnären och sin publik. Men det finns en hel del konstnärer vars konst inte är tillräckligt intressant för att de ska kunna leva på den. Ofta anser de då att de behöver stödjas av andra ”för konst är ju så viktigt”. Det sker ju idag genom bland annat konstnärslön, där kopplingen till sin publik blir mer och mer oviktig.
Jo konst är viktigt, men att förvänta sig att bli försöjd av andra är att inte ta konsekvenserna av sin konstutövning och jag anser att de därmed förlorar sin rätt att kallas konstnärer. Då är de bidragstagare.
Jag känner en konstnär som gör fantastisk konst i mina ögon, men den är inte kommersiellt framgångsrik (än). Jag har aldrig hört ett ord om att någon annan ska försörja henne. Istället tar hon konsekvensen av sin konst till 100% och jobbar extra med annat för att kunna betala sina räkningar. Detta mina vänner det är 100% sann konst. Det förtjänar mer respekt än jag kan utrycka.
