Socialdemokraterna hävdade inför valet 2006 att vård, skola och omsorg skulle lida nederlag genom Allians för Sveriges utlovade skattesänkningar. Idag är skattesänkningarna verklighet, men om de påverkar välfärden, det lär man tvista om. Skatteuttaget 2006 var 1200000000000, men bara en tredjedel gick till välfärdssektorn. Det finns alltså ganska stora möjligheter att sänka skatten utan att påverka just välfärdsdelen.
Enligt Finansminister Anders Borg innebär skattesänkningen för en genomsnittlig LO-familj i dagsläget ungefär 1200 kronor mer i plånboken varje månad även om man räknar med att avgiften till A-kassan höjts. Dessa 1200 kronor står det var och en fritt att bruka som man vill. Köpa platt-TV, investera i brorsdotterns nystartade firma eller anlita vit städhjälp. Oavsett hur pengarna används kommer de andra till del och blir en del av deras framgång. Själv kommer jag försöka spara en del, som egenföretagare är jag sällan säker på min inkomst. En liten buffert skulle bidra till en tryggare tillvaro.
De nya ekonomiska förutsättningarna ger oss också möjlighet att vara solidariska. 1200 kronor är väldigt mycket pengar i utvecklingsländer. Varje månad kan du hålla sex barn med mat, bostad och skolgång.
Vi kan även vara solidariska på hemmaplan. Om välfärden lider skada som socialdemokraterna säger bör väl just dessa socialdemokrater lägga sina 1200 kronor på välfärdsfunktioner som till exempel Stadsmissionen, Röda Korset eller Rädda barnen. Eller ge pengarna till någon arbetslös eller sjukskriven? Vill man verkligen vara solidarisk även om det är ens egna pengar det handlar om? Det är väldigt lätt att vara fiiin och solidaaarisk i fikarummet och förebrå sina egoistiska högerröstande kollegor. Nu sätts solidariteten på prov. För det är väl inte så att man bara vill vara solidarisk med andras pengar?
I den förfinade socialdemokratiska retoriken är det alltid någon annan som betalar. De låter säga att de är de ”rika” som betalar med sina oändliga resurser. I själva verket är det bara ett fåtal högt beskattade rika och en mycket stor grupp nästan lika högt beskattade lågavlönade som betalar.
Jag ser fram emot ännu lägre skatter, speciellt skatt på arbete och företagande. För varje krona jag får behålla av det jag arbetat ihop ges jag möjlighet att påverka min egen och min omgivande situation. Varje dag jag köper någon annans arbete bidrar jag till deras framgång och jag får något värdefullt tillbaka. Men jag ser också fram emot att kunna stödja ideella organisationer som verkar för de frågor och i de situationer jag tycker är viktiga.
Solidaritet finns i oss alla, den påtvingade solidariteten gör det inte.
