Kanal5 har ett nytt program som går ut på att coacha arbetslösa till att bli anställningsbara.

Reaktionerna är förstås kritiska. I bla P1 debatterar man under rubriken ”är arbetslösa lata?”.

Det är förstås en lika dum fråga som ”gillar alla bögar schlager?”. Människor är individer, men jag är övertygad om att en del arbetslösa faktiskt är genuint lata (Den som inte tror det är naiv och/eller Mona Sahlin). Andra kanske bara är bekväma och inte är beredd att anpassa sig för att få ett jobb, medan andra faktiskt försöker helt och fullt att skaffa jobb.

Det finns många företag i Sverige som vill anställa, men trots det höga arbetskraftsutbudet hittar de inga lämpliga. Det handlar bland annat om att studenter läser till kulturvetare, arkeologer och annat som ger jobb i liten utsträckning och än värre ”The Matrix – filosofiska frågor”, ”Harry Potter och hans världar” och ”Happiness” som knappast ger jobb… Visst kan man göra sig rolig över människors val när de väljer sådana kurser, men att vårt utbildningssystem inte har någon koppling till vad som ger jobb är det största problemet. Vi betalar gemensamt för utbildningskostnader. Självklart ska vi då kunna räkna med att få något tillbaka.

Men det handlar också om inställning. En vän berättade att i Kina ser arbetsgivare ofta den personliga inställningen som viktigare än utbildning. Om utbildning saknas kan man skaffa det. Om en person har fel inställning är det inte något en arbetsgivare kan bestämma över. Jag tror det finns skäl att tro att det gäller ganska bra här i Sverige också.

Däremot tror jag att var och en kan ändra sin egen inställning. De som gillar att jobba har helt enkelt avsevärt mycket lättare att skaffa ett jobb. Och det är roligt, lärorikt, hälsosamt och lönsamt(!) att jobba. Och är det inte tillräckligt roligt, lärorikt, hälsosamt och lönsamt är det iaf en bra början.