Politiker har en övertro på regler. Alla vill göra ett avtryck, kunna peka på något de genomfört.

En av de klokaste politiker jag känner till är Christofer Fjellner. Han har sagt att hans mål som politiker är inte att genomföra så mycket som möjligt utan att stoppa så mycket dumheter som möjligt. Det lär ge honom mindre chans att hamna i historieböckerna men i mina ögon är han ett politiskt föredöme.

Sverige har sjukt många regleringar. Ju fler regler, myndigheter och andra instanser det finns desto mindre förväntas av oss. När man har lagar om allt behövs inte det egna omdömet. Det förtvinar och dör. Vi blir emotionella zombies.

Systemet har gjort oss fega, om en granne har problem ringer vi hellre socialen än ringer på och undrar hur det är. Det ”solidariska” samhället har gjort oss osolidariska.

När staten reglerar det som är sunt förnuft har man passerat vad staten är till för. Nyligen ville konservative Göran Hägglund ha en civilkuragelag. En lag som gör det olagligt att inte hjälpa någon i en pressad situation. Vad blir det då kvar av den goda viljan och det ansvar som de allra allra flesta faktiskt har?

Samme Göran Hägglund har faktiskt sagt nåt klokt också, citat ur minnet: ”Vi går mot ett samhälle där hälften är förbjudet och hälften obligatoriskt.” Han sa detta när han inte satt i regeringsställning. Nu är det hans ansvar att göra oss friare.