En av Stockholms gatukonstnärer, IOH, som varit aktiv på Stockholms underjordiska konstscen under mer än 20 år, kommer in från gatan. Under några timmar ställer han ut självporträtt, temperamentsporträtt, på Södermalm den 1 juni.
Vernissage 1 juni kl 12 – 16
Gatukonsten räknar med ett kort liv. Den skapas snabbt och försvinner snabbt: den tvättas bort, den målas över, den regnar bort – eller t o m stjäls. Det är gatukonstens vanliga öde.
IOH, som har en lång karriär som gatukonstnär i Stockholm och Stockholms förorter bakom sig, har hittills verkat i den realiteten.
Gatukonsten kan dock förlänga sitt liv genom att flytta inomhus, till det omhändertagande galleriet eller hemmet. Det förblir ändå gatukonst – under förutsättning att konstnären lät sin konst eller konststil födas och spridas ”på gatan”.
Nu har också IOH flyttat sin konst inomhus.
Han har nyligen funnit ett nytt konstnärligt uttryck: självporträtt i djurisk skepnad. Han identifierar sig med fåret, kon, getabocken, tuppen, grävlingen, tapiren, åsnan, haren. Valet av djur förstärker effektivt uttrycket och temperamentet. Självporträtten fångar hans sinnesstämningar med en snabb och flyhänt måleriteknik. Det går undan när han målar, snabba konturlinjer och skuggningar, rikligt med färg som får blöda över pappret och fördjupa allvaret.
Porträtten visar konstnären som uppgiven, tungsint, vilsen, mobbad, förtvivlad eller förgrymmad, men i några bilder skymtar beslutsamhet, klurighet eller balanserat lugn fram. Det finns dock en glimt av humor i porträtten, som tyder på självdistans. Att porträttera sig som ett djur kan bli en aning komiskt. Men man behöver inte betrakta IOH:s självporträtt länge för att uppfatta det allvarliga tydligt.
Porträtten visar IOH:s sökande efter sig själv. Han skildrar sin personlighet i ett urval av känslostämningar, ofta kopplade till vissa, specifika upplevelser. Porträtten känns självutlämnande och uppriktiga.
Det är lätt att känna sympati med den avporträtterade.
