TT vet inte vad Percy gör?

Percy Barnevik lämnar GMs styrelse. Det är antagligen trist för GM, men å andra sidan kanske de redan är dödsdömda.

TT drar upp Percys pension – igen. Fläskigt massa stålar som han delvis tvingades betala tillbaka. Wallenbergarna som fick inkassera dem hurrade får man anta.

Dock missar de att berätta om vad han gör nuförtiden.

Percys projekt Hand in Hand fokuserar på.
1. Ta barn ur arbete och sätta dem i skolan.
2. Hjälpa kvinnor att starta och driva företag.
3. Medborgarcenter med bibliotek och internetuppkopplade datorer.
4. Hälsoprojekt.
5. Miljöprojekt.

Eftersom Percy förmodligen gör detta för sin övertygelses skull är det inget han koketterar över. En doer, inte en talker. Kanske därför TT inte hänger med?

DN avslöjar sina fördomar. Igen…

smartadn

DNs ledarredaktion verkar tro att USA för första gången har en kvinnlig utrikesminister.

Jag tror att USA-skeptiska DN i smyg hejade på McCain. Bara för att en McCainvinst skulle styrka deras fördom om USA – att det är rasistiskt. I Sverige, som är så bra, har vi ännu inte haft en kvinnlig statsminister, men det är ett mindre problem?

Det är bättre att ge blod än att spilla blod.

I söndags vaknade jag av att radion slagit igång. På en söndag vill jag oftast sova en stund till… Men precis när jag ska slå av radion påannonseras min vän Lotta Sjöström som jag såklart måste lyssna på. Lotta tituleras internationell fredsarbetare och har jobbat i Israel/Palestina, Sri Lanka och ska snart iväg till Georgien.

I programmet som heter vid dagens början berättar Lotta om en grupp Israeler och Palestinier som alla förlorat familjemedlemmar i mellanösternkonflikten. Man kan lätt tro att det föder bitterhet, men just dessa har kommit fram till att enda vägen framåt är att tro att de båda folken en dag kommer försonas.

Gruppens Palestinier tog sig till Israeliska sjukhus för att ge blod. Och Israelerna tog sig till Palestinska sjukhus för att göra det samma.

”Det rinner samma blod i våra ådror, blodet gör ingen skillnad på vilka etniska grupper vi säger oss tillhöra”.

Elände har alltid större nyhetsvärde och det är det vi matas med, men trots allt elände finns de starkaste och godaste människor mitt ibland det.

Lyssna på programmet >

Världen blir bättre allt snabbare

Beroende på vilka nyheter man låter påverka en tenderar man att se positivt eller negativt på tillvaron. Alldeles uppenbart är negativa nyheter överrepresenterade i media. Trots detta har jag totalt sett alltid sett igenom enskilda nyheter och sett de stora förändringarna bakom, förändringar som totalt sett är väldigt positiva.

Boken Glädjerapporten tar upp världens positiva utveckling. Författaren anser att det är troligare att människor engagerar sig i världen om man ser att det som görs faktiskt fungerar. Jag tror det funkar bättre än alarmism i alla fall.

Världsbefolkningens medellivslängd är numera 68 år och därmed mer än dubbelt så hög som för hundra år sedan. Allt färre dör i krig. En miljard har fått tillgång till rent vatten de senaste 15 åren. Fler länder är demokratier och dödsstraffet har avskaffats i över 100 länder de senaste åren.

Det är uppfriskande att ta del av alla goda exempel, men författaren nämner inte fria marknader som en orsak till den positiva utvecklingen. Hans idéer för fortsatt utveckling håller inte särskilt bra heller. Men ändå är boken värd att nämnas, det är ju inte ofta böcker med denna vinkel ges ut.

Spotify dödar fildelning?

Idag släpps Spotify! Tack vare en god vän har jag fått förmånen att vara betatestare under en längre tid och fått lyssna på och upptäcka ny musik. Att den nu blir tillgänglig för fler är glädjande.

Miljoner låtar ges tillgång till och det hela är 100% lagligt. Antingen får man finna sig i lite reklam eller så hostar man upp 99kr i månaden. När musik blir så här tillgänglig tror jag att fildelningen kommer minska drastiskt. Upphovsrättskramarna har klagat på utvecklingen under tio års tid, men de verkade aldrig tro att utveckling kan lösa deras problem. De distanserade sig från sina konsumenter istället för att försöka tillgodose deras behov.

Grundarna bakom Spotify har så vitt jag vet inte en bakgrund inom musik eller skivbolagsbranschen. Men så är det nog ofta. En bransch i förändring löser sällan sina egna problem, de är för låsta i gamla uppfattningar.

Välkommen Spotify. Ni kommer bli rika som troll. Och ni kommer vara värda varenda krona.

(Nu får ni fixa Spotify till bilstereon också)

Miljönytta

Idag släpps Miljönytta, en webbplats som exemplifierar det miljöarbete svenska företag gör. Det händer väldigt mycket, och även om de nya trendiga cleantech-företagen får en del uppmärksamhet för sitt arbete kanske det allra mesta händer i de gamla företagen. Samma företag som förr bidrog till miljöproblem blir allt oftare en del av lösningen.

På webbplatsen kan man också nominera företag som man tycker gör ett bra miljöarbete, för att de sedan ska presenteras på webbplatsen.

Föreningslivets död?

Jag har i helgen varit på barnvälsignelse i en frikyrka. Att komma utifrån till ett subkulturellt sammanhang är alltid intressant. Extra intressant blir det när det talas om vikten att nå ut och att vara välkomnande men det bestående intrycket som gäst i en subkultur är verkligen just motsatsen. Man känner sig inte alls välkommen.

I morse på vägen till kontoret lyssnade jag på förra veckans Godmorgon Världen om hur antalet medlemmar i partier och föreningar stadigt sjunker.  Jag tror att det är av samma anledning som varför kyrkliga sammanhang sällan är välkomnande.

Partierna har satt sina kulturer för länge länge sedan. Att komma in som ny och försöka förändra det politiska arbetet är bara ett jobb för den som verkligen är beredd att jobba hårt, hårt och länge. Förnyelsen behövs, det tror jag alla är överrens om, men det politiska engagemang som faktiskt finns hos många ger allt mer sällan uttryck i de befintliga partierna.

Partierna måste låta sympatisörer skapa sina egna former att uttrycka sina idéer. Förmodligen riskerar man att ”fel” åsikter ges uttryck ibland, men det är bättre än att långsamt självdö.

McCain vinner?

mccainEnligt opinionsinstituten är det jämt mellan de två presidentkandidaterna i USA. Hur mycket kan man lita på det?

Jag läste nyligen att den svarte David Dinkins vann över vite Rudolph Giuliani med en enda procent i New York Citys borgmästarval i slutet på 80-talet. Opinionsinstituten visade innan att Dinkins skulle vinna med 15 procentenheter. Hur kunde opinionsinstituten ha så fel? En teori var att deras respektive ras spelade in. När opinionsinstituten ringer tenderar man att svara politiskt korrekt, men ensam i valurnan behöver man inte stå till svars för sina åsikter.

Jag hejar på McCain, men jag hoppas innerligt att han vinner på sin politik och inte nåt så omodernt som ”rätt” ras. Förhoppningsvis har USA mognat tillräckligt på 20 år.