Anders Parment skriver i dagens Svd om 80-talisterna som framtida konsumenter. En hel del skiljer sig från äldre generationer. De är bland annat mer kräsna och ifrågasättande. Båda kan vara positiva egenskaper, men om kräsen och bortskämd är samma sak är det illa.
Drömmar som går i uppfyllelse är i sig inget som gör en lycklig om vägen dit är en nyasfalterad genväg. Om vägen dit kräver all din kraft och övervunna motgångar är det desto mer troligt att du blir lycklig när du når målet.
Tyvärr är det nog så att många 80-talister har höga ambitioner, men de är sällan beredda att göra ett skitjobb för att nå sitt mål. Då blir det tyvärr inget med de höga ambitionerna med tomhet och känsla av misslyckande som konsekvens.
Alla vill bli lyckliga, men bara den som jobbar för det blir lycklig.
