Well, nu är jag i Hongkong, men först ska jag rapportera om resten av Kinatrippen.
Jag sov i Peking tre nätter. Sista dagen hade jag ett ev. fotouppdrag varför jag höll mig kvar. Det blev dock inget med det och det var nog lika bra när jag tänker efter. Från Pekings södra station tog jag ett bullet train til Tianjin. Resan motsvarar ungefär Stockholm-Västerås, men det tog bara en dryg halvtimme. Tågen gick flera gånger i timmen så det var bara att köpa en biljett och hoppa på. Enklast är att köpa biljett i automater då man kan välja engelsk meny, men på snabbtågen måste man legitimera sig och maskinen kunde inte tolka mitt pass. Därför fick jag jag gå till en vanlig biljettlucka. Få förstår engelska, men kvinnan i luckan gav mig iaf rätt biljett.
Väl i Tianjin står hundratals taxibilar och väntar på oss som kommer. Bara att hoppa på en och försöka förklara var jag vill åka. I Peking kunde få engelska, men i Tianjin fick jag känslan att de knappt visste att det fanns nåt som hette engelska vilket gjorde att kartan från hotellbokningen var enda kommunikationsmedlet jag kunde använda. Det gick ju bra. Jag hamnade precis rätt enligt kartan. Tyvärr är hotels.com lite geografiskt utmanade varför kartan inte stämde (sedan dess använder jag booking.com). Utan uppkoppling till Google Maps var det svårt att ta reda på var jag skulle. Det blev en promenad i värmen, men tillslut hittade jag ett trådlöst nätverk som hjälpte mig att hitta min egen position och dit jag skulle.
Tianjin är en mycket stor stad. På många sätt lik de andra kinesiska städerna jag varit i. Mycket moppar, mycket fina bilar, varuhus, 7/11, KFC, H&M. Jag hann promenera runt en del. Bland annat längs floden där folk simmade. Jag vet inte hur rent vattnet är, men jag tror nog att det inte kan räknas som särskilt hälsosamt.
Kvällens middag blev en angus-T-benstek (Det passade bra som firande av nomineringen av Annie någon timme innan). Överlag finns det mycket bra mat här. Det som består av dyrare råvaror tex anguskött är förstås dyrare, men det finns iaf. Hemma är det oftast kött som kött. Jag var på en tysk restaurang i Peking som hade sjukt bra mat. Genuint tyskt och mycket vällagat. Bättre än jag ätit i Berlin.
Det blev bara en natt Tianjin. Sedan tåg vidare till Shanghai. 113mil på 4,5 timmar och då var det ändå massa stopp på vägen. Tianjins västra tågstation finns på bild här. Sjukt stor, men inte mycket folk när jag var där.
Väl i Shanghai tog jag tunnelbanan till hotellet. Jag åkte aldrig tunnelbana när jag var i Shanghai 2007. Det är väldigt billigt (och enkelt då vi hade en som kunde kinesiska i sällskapet) att åka taxi varför vi valde det, men det är kul att se tunnelbanan. Både Pekings, Tianjins och Shanghais tunnelbana är superfräscha. Luftkonditionerade och rena. Man kan stå utan att hålla i sig utan problem då tågen går så mjukt. Jag kommer ihåg när jag var yngre och försökte göra det i gamla tunnelbanan hemma. Det var i princip omöjligt. I nya vagnarna är det lättare, men fortfarande svårt.
Hotellet låg i French Concession. Det visste jag inte innan, men jag kände igen mig direkt. Jag var ju där 2007. Jag kom fram på kvällen och ville åka ner till The Bund och titta på Pudong på andra sidan vattnet. Det är en mäktig syn och en perfekt första aktivitet. Taxichauffören körde mig dock i en tunnel över till Pudong till ett hotell där. Jag vet inte hur han lyckades tolka det så, men jag hoppade av där och kollade läget.
Dagen efter gjorde jag ett nytt försök. Jag promenerade hela vägen från French Concession ner till The Bund och kom dit lagom när det började skymma. Det är flera nya hus 2011 jämfört med 2007. Och promenerade hela vägen tillbaka.
Det har hänt en del sedan 2007. Då upplevde jag att en del verkade leva i samma standard som jag. Nu är de en majoritet. De har fina kläder, Iphones, åker i fina bilar och handlar i stora varuhus. Visst ser inte hela Kina ut så, men det är en snabb utveckling och flera städer är på många sätt förbi oss.
Därefter tåg vidare till Hangzhou. (Facebook komprimerar bilderna väldigt fult. Det är ju synd när bilderna är så skarpa och fina egentligen…) Hangzhou har jag också varit i förut. Jag har förstått att Hangzhou räknats som en rik stad, och visst ser man Rolls-Roycebutiker och Tag Heuerbutiker, men det gör man ju i alla stora städer. Faktum är att jag tror att Hangzhou sjangserar jämfört med andra Kinesiska städer. I praktiken betyder det förstås inte en försämring – bara långsammare förbättring än andra städer.
I Hangzhou promenerade jag runt en sjö. Det var en mycket fin promenadväg.
Planen var att åka vidare med tåg hela vägen till Hongkong, men det var lite oklart hur man skulle åka. Det fanns dels ett tåg som skulle ta 19 timmar. Det låter inte så lockande. Skulle jag åka snabbare skulle jag tvingas byta på minst ett ställe och det var klurigt att hitta anslutningstidtabeller och prisuppgifter. Därför blev det en extra dag i fina Hangzhou och därefter flyg till Hongkong.
