Johannes Forssberg har skrivit mycket strunt om miljö, men hans text om IT-kraschen och vad som kom ur den är riktigt läsvärd.
Själv var jag mitt uppe i IT-yran, och som ung som jag var på den tiden var det inte så lätt att se vad som verkade rimligt och inte. 96-97 fanns inte mycket till kvalitet i branschen, men vi fick uppfinna branschen själva. Vi gjorde bra business och levererade nyskapande kvalitativa projekt födda ur entusiasm och hängivenhet. Vi levererade också en hel del överbetalt strunt.
99 kom de stora pengarna in. Jag tror att alla som varit med något år såg att de nya aktörerna inte tillförde någon essens. Boo.com var den första riktiga floppen. Förmodligen har ingen någonsin lyckats raisa så mycket deg till en så oerhört generell affärsidé. Allt vad Boo gjorde andades flopp och jag ansåg att de smutsade ner en hyfsat fungerande bransch. Investerarna förstod det först lång senare. Boo kraschade först. Snart efter kraschade även flera ganska sunda företag.
Många tillskansade sig viktig kunskap under denna tid – kunskap som sedermera blev mycket värdefull. Under krisen fanns ytterst lite riskkapital varför branschen tvingades utvecklas till något smart, användaranpassat och affärsmässigt. Hållbart helt enkelt.
