Vi var i Berlin häromdagen. När vi hade några timmar över promenerade vi bland annat en sträcka där Berlinmuren gick. Just nu pågår en utställning runt om i stan till minne av Berlinmurens fall. Även om man är teoretiskt medveten om mycket som hände där är det gripande att vara på platsen där det faktiskt hände. Ta del av fotografier och personliga vittnesbörd.
Jag kom att tänka på många historier min tysklärare berättade. Hur man i öst försökte kommunicera med omvärlden. Till exempel historien om hans brevvän som skrev till min tysklärare att om det inte låg ett hårstrå i kuvertet skulle det ha öppnats och tjuvlästs men varje gång låg det ett hårstrå i kuvertet. När de senare träffades berättade han att han aldrig la i något hårstrå.
Väl hemma från Berlin tittade jag på en del youtubeklipp. BBCs rapportering från Berlinmurens fall, men också privata skakiga vhs-inspelningar. Det är starka bilder.
Idag är förhållandena helt annorlunda. Mördarregimer finns fortfarande men de är färre. Att styra med järnhand är allt svårare för dagens videoinspelningar läggs upp på Youtube. Det är glädjande att se.
