Svenska vänstern älskar att hata USA. ”Det finns ju bara två partier – som båda är lika dåliga” får man höra allt som oftast.

I det amerikanska systemet är partierna mindre viktiga än personerna. Det finns plats för väldigt många åsiktsyttringar inom partierna. I samma parti finns frihandelsvänner och protektionister, vapenkonservativa och vapenliberaler osv osv. Detta är personröstning när det är som bäst.

I Sverige har vi också personval, men när det är dags för det vardagliga arbetet får man finna sig att styras av partipiskan.

Politik borde inte handla om partier och prestige därimellan. Med en god vilja att förändra och förbättra borde alla partier i någon form kunna samarbeta med alla.

Publik Service heter ett nytt politiskt forum som försöker visa på idéer, ambitioner och visioner snarare än partipolitik med stängda dörrar gentemot alla ”oliktänkande”. Unga politiker debatterar med ett utgångsläge år 2018. Då blir det personligt, visionärt och roligt. Som politik borde vara!

Tisdagen 29/1 kl 18 debatterar Magnus Andersson(cuf) och Veronica Palm(s) framtidens bostadspolitik. Det är inte bara en vanlig debatt, vi tvingar dem dessutom lösa en klurig uppgift tillsammans. Vill det sig väl kanske de är lika samarbetsvilliga om tio år då de är partiledare och ministrar?

Stig-Björn Ljunggren modererar. Platsen är Stampens källare på Stora Nygatan 5 i Gamla Stan.

Varmt välkomna!

Anders Parment skriver i dagens Svd om 80-talisterna som framtida konsumenter. En hel del skiljer sig från äldre generationer. De är bland annat mer kräsna och ifrågasättande. Båda kan vara positiva egenskaper, men om kräsen och bortskämd är samma sak är det illa.

Drömmar som går i uppfyllelse är i sig inget som gör en lycklig om vägen dit är en nyasfalterad genväg. Om vägen dit kräver all din kraft och övervunna motgångar är det desto mer troligt att du blir lycklig när du når målet.

Tyvärr är det nog så att många 80-talister har höga ambitioner, men de är sällan beredda att göra ett skitjobb för att nå sitt mål. Då blir det tyvärr inget med de höga ambitionerna med tomhet och känsla av misslyckande som konsekvens.

Alla vill bli lyckliga, men bara den som jobbar för det blir lycklig.